Är du gravid med en man som har missbruksproblem, som är kontrollerande, våldsam eller som bara lite generellt visar sig vara ett "pucko"? Gör det att du känner en rädsla för att behålla hans barn och för evigt vara sammankopplade? Vill du behålla barnet men helst slippa mannen - pappan till barnet? Eller längtar du mest efter att han ska förstå hur illa och fel han har gjort mot dig?
Ibland möter vi kvinnor som lever i ganska dysfunktionella relationer, relationer som känns trånga, ojämlika, kontrollerande, skrämmande eller bara kärlekslösa. I de fall då mannen gärna vill behålla barnet men inte lever upp till den trygghet och omsorg kvinnan önskar sig - kan det hända att kvinnan ser aborten som en möjlighet att pressa honom till skärpning. En del väljer abort för att hämnas på mannen för att han är så dålig, eller för att man ser det som en chans att skaka om honom lite så att han ska fatta att han måste ändra sig. Det knepiga i dessa situationer är att man oftast skadar sig själv (och barnet man bär på) fastän skadan var avsedd för mannen. Oavsett om pappan till barnet är ett "pucko" och verkligen skulle förtjäna att ruskas om och vakna till insikt om sitt eget beteende så är det inte ovanligt att man gör abort på ett barn man egentligen hade velat föda.
Vi vill med detta blogginlägg göra dig uppmärksam på om du märker att det finns en längtan i dig att få mannen att skärpa sig eller att fatta hur illa han beter sig, (kursiverad stil är vanliga utryck från kvinnor vi möter) samtidigt som hjärtat säger att en abort är att - döda mitt eget barn. Samtidigt som du längtar efter en bebis, ett barn eller ett syskon till de övriga. Vi vill med detta blogginlägg uppmana dig att ställa dig själv frågan om det är värt det? Är det värt smärtan det kommer att kosta dig själv och livet i magen för att han är ett "pucko"? Ställ dig själv frågan - är det rimligt? Är det rimligt att straffa honom genom att gå igenom en abort och sedan behöva gå i terapi för att man dödade sitt barn och begick den största synd man någonsin begått? Att inte känna sig förstådd, inte känna sig älskad, att leva under ojämlikhet, kontroll och våld är plågsamt - men det är inte självklart att det blir bättre av att utsätta sig själv för stor sorg, smärta, ånger, skuld, nedstämdhet och livet i magen för ytterligare plågsamheter. Ofta finns det andra lösningar, bättre lösningar, juridiska lösningar men det kan vara svårt att se dem själv. Framför allt finns det en Gud som har sagt "min är hämnden - jag ska utkräva den". Ta inte rätten i egna händer utan låt Guds vrede ha sin gång. Hör av dig till oss för råd, stöd och vägledning i att lämna rätten att döma och hämnas till den Gud som också är skapare av allt liv.
Comments