Varje barn har rätt att födas efterlängtat

“Varje barn har rätt att födas efterlängtat” säger en del. Som att det största sveket mot ett barn är att en mamma eller pappa inte längtar tillräckligt efter det. Om man tänker att det är sant - kan detta skapa skuld och skam hos de som inte känner längtan, eller hos den som inte känner tillräckligt mycket längtan.

Det finns normer i samhället, en rad olika känslor man förväntas känna när man är gravid och väntar barn. Några av dem är ren och skär glädje, lycka, längtan, kärlek, pirr och stolthet. När dessa känslor uteblir hos en kvinna som blivit oplanerat gravid kommer skammen som ett brev på posten och hon frågar sig "vad är det för fel på mig?". Man tänker - Om jag inte längtar har jag inte rätt att bli mamma, eftersom varje barn har rätt att födas efterlängtat.

Det är långt ifrån självklart att de pirriga lyckokänslorna och efterlängtan är på plats så fort graviditetstestet visar positivt, särskilt om det är en oplanerad graviditet. Det är mycket möjligt att alla omständigheter och kaos runtomkring kväver alla andra känslor än oro. Men var så säker - Föräldraskapet hänger inte på att man känner “rätt” känslor och en kvinna kan gott bli en bra mamma även om hon inte upplever ett lyckorus eller längtar ihjäl sig. Dessutom är känslor är som de är. Föränderliga över tid. Ibland starka, ibland svaga. Ibland begripliga, ibland obegripliga. I vissa fall kan man påverka sina känslor genom att tänka på ett annat sätt men oftas så kan vi inte göra så mycket men än att låta de komma och gå. För de allra flesta kvinnor så avtar oron med tiden och andra känslor tar plats. I takt med att magen växer och barnet blir mer verkligt i magen så sker något i känslolivet och när barnet kommer så kommer oftast andra känslor också.

Även om det är bra att barn föds eftrerlängtade så är det inget krav, och att det skulle vara en rättighet är rent knas. Vi menar att attityd är viktigare än känslor. Flytta fokus från "rätt känslor" till "rätt attityd". Pröva dig fram. Hitta en attityd gentemot barnet som inte beror på vad du känner utan på vad du vill eller vad du har för bärande värderingar i livet. Kanske - “Du ska få en plats i mitt liv” eller “jag ska respektera dig och fostra dig efter bästa förmåga” eller “jag är din mamma och du är mitt barn”. Och skulle det vara helt omöjligt att varken längta efter barnet eller hitta en annan attityd - skulle det vara så att livet är så galet att det är omöjligt - då finns det massor med människor som håller på att längta ihjäl sig efter ett barn - och är man öppen för tanken på adoption så kan man veta att ett barn alltid kommer att födas efterlängtat.

Mammor som inte längtar ihjäl sig, behöver få lov att vara gravida och föda sina barn i fred - utan skam.