“Jag blev oplanerat gravid och ville behålla barnet, men min kille ville verkligen inte det. Det gjorde mig ledsen och klämd. Antingen skulle jag göra abort mot min vilja eller så skulle min kille bli pappa mot sin vilja. Jag tror att han var rädd över att behöva ta ett så stort ansvar och att bli pappa. Han blev ju chockad också som jag eftersom det var oplanerat. När jag kontaktade Oplanerat Gravid på chatten behövde jag något slags stöd, någon som bekräftade mig i sorgen och kunde peka på en möjlig väg framåt - och det fick jag - då var det lättare att fatta beslutet att behålla. Jag blev mer säker på mitt val, jag skulle behålla mitt barn.
När jag sa det till honom var det precis som om han bara accepterade läget. Nu har chocken lagt sig för honom och han ser fram emot att bli pappa. Känns så himla skönt! Jag var orolig över att han skulle bli pappa mot sin vilja men nu har vi börjat planera för framtiden tillsammans och vi mår båda bra. Om allting går bra så får vi en flicka till vintern”. - Erika (Tjejen på bilden är inte Erika)
I åtta fall av tio handlar svårigheten för kvinnor att fatta beslut om abort om att mannen som är pappan till barnet känner oro och rädsla över framtiden. Hans osäkerhet smittar och hon upplever att hon måste välja mellan sin man eller sitt barn. När mannen uttrycker “det är fel tid”, eller “vi kan skaffa barn senare, men inte nu” eller “jag är inte redo” kan det vara tillräckligt för att hon ska känna sig elak om hon behåller sitt barn. Det kan räcka med en osäker eller ovillig attityd för att hon ska känna sig själv osäker och villrådig. Det är i stort sett alla kvinnors önskan att mannen ska vilja ha barnet och att han ska säga “det ordnar sig” eller “vi fixar detta på något sätt” och när det inte sker känner hon sig ensam och ledsen.
Vi blir ofta osäkra och oroliga när vi inser att vi tappar kontrollen som vi trodde vi hade, eller när vi inte kan förutse framtiden, som vi trodde vi kunde. Men det brukar ordna sig. Man kan återfå känsla av kontroll genom att ta ansvar för situationen. Att vi inte kan förutse framtiden det får vi lära oss att leva med. Livet blir större och mer spännande att leva, om vi inte måste tro att allt hänger på att vi har kontroll och vet allt. Det viktiga är att vi lever modigt. Att vi fattar modiga beslut och inte låter rädsla styra våra val.