Hjärtat har en del att säga när det kommer till beslut om abort eller behålla. Frågan är om vi låter hjärtat komma till tals? Eller om huvudet gör allt för att tysta hjärtats röst?
Det som händer när man blir oplanerat gravid är ofta att man hamnar i chock. Tiden tickar och ett beslut ska fattas. Stressad av tiden och pressad av situationen, familjen eller pappan till barnet. Inte de bästa förutsättningarna för ett välgrundat beslut.
Huvudet är den plats där vi planerar, tänker, rationellt och strukturerat. Huvudet ser ofta hinder i vardagen och försöker varna dig genom att säga saker som “det går inte”, “du är för ung”, “det blir problem på jobbet”, “tiden kommer inte räcka till”, “relationen kommer inte hålla” eller “gör det fort innan det blir ett barn”.
Från hjärtat kommer mod, hopp, längtan och våra värderingar. Hjärtat får ofta inte så mycket plats i bestlutsprocessen, men det gör allt för att höras. Hjärtat ser inga hinder och kan säga saker som “det kommer att gå”, “din ålder spelar ingen roll”, “du kommer ångra dig”, “det löser sig”, “äntligen, som jag har längtat”, “jag vill ha det här barnet” eller “det är mitt barn”.
En konflikt uppstår mellan hjärta och huvud. Ett inbördeskrig som sliter oss itu.
Vi är så fostrade av vår kultur att fatta rationella och genomtänkta beslut. Vi uppmanas att tänka, tänka och tänka. Att lyssna på hjärtat, eller fatta beslut med hjärtat, anses flummigt, osäkert och naivt. Så för att huvudet ska vinna konflikten måste huvudet tysta hjärtat. Huvudet behöver skrika högt för att överrösta hjärtats röst.
Om huvudet lyckas, och man väljer abort så blir huvudet lugnt. Det kan slappna av. En tid. För det som vi vet av erfarenhet är, att om man upplevt den här konflikten innan man gör abort, så kommer konflikten tillbaka efter aborten. Hjärtats röst tystnar nämligen inte. Hjärtats röst fortsätter att säga samma saker som innan aborten. “Det kunde ha gått”, “vad var det för fel på din ålder?”, “det hade kunnat lösa sig”, “jag längtade, och du lyssnade inte”, “jag ville ha barnet” och “det var mitt barn”. Att höra hjärtats röst efter en abort är smärtsamt, och därför blir huvudet inkopplat igen för att fortsätta övertala hjärtat att det har fel och att “det var rätt beslut”. Samma konflikt fast utan en graviditet.
Vad säger ditt hjärta? Kan du höra det? Eller skriker huvudet för högt? Be huvudet ta en liten paus. Lyssna aktivt på hjärtat. Hör av dig till oss om du behöver hjälp att låta hjärtat komma till tals. Det är inte naivt, utan sunt, att i situationer med existentiell tyngd verkligen lyssna på hjärtat som talar om hopp och mod. Kan du höra hjärtat?
