Är det egoistiskt att skaffa barn? Är viljan att ha barn bara ett uttryck för egoism? Är det egoistiskt att behålla om min partner verkligen inte vill? Det är frågor som många ställer sig idag. Är det egoism som ligger till grunden för att man vill behålla en oplanerad graviditet och är det i så fall något dåligt. Egoism är en term som uttrycker att man på olika sätt lever, handlar och fattar etiska beslut utifrån sina egna intressen oavsett hur det påverkar andra människor. En del menar att det är till skada för naturen och klimatet att skaffa barn. Kanske är partnern inte redo för barn och känner en stark ovilja eller oförmåga till att fortsätta vara pappa. Kanske finns det redan många barn i familjen och ytterligare ett barn skulle påverka de övrigas livskvalité. I ljuset av detta kan man få höra att det är egoistiskt att behålla.
Att vara mamma innebär att ge av sin tid, sin kraft, sin sömn, sin omsorg, sina tillgångar och att sätta någon annans välbefinnande före sitt eget. Det är raka motsatsen till egoism. Att vara mamma är att ge upp en bit av sig själv för att någon annan ska få leva. Det är inte egoism det är kärlek. Hela resonemanget om att det är egoistiskt att behålla eller skaffa barn förutsätter en övertygelse om att livet i magen inte har något eget intresse av att leva, det förutsätter en övertygelse om att livet i magen inte har särskild rätt till möjligheten att leva ett fullt liv. När stora beslut ska fattas och man ska väga olika intressen mot varandra så väger bebisen/fostrets/embryots intresse ingenting och därför är det lätt att förbi se det och låta klimatet eller partnerns önskan om att få resa lite, eller få lite egentid väga tyngre, eller alla övriga syskons intresse av vår uppmärksamhet och tid. Det är så vedertaget idag att många kvinnor finner det svårt att sätta ord på insikten om att de bär på ett liv, ett barn, och att beslutet att behålla eller göra abort faktiskt behöver väga in barnets intresse. När bebisen i magen inte har några rättigheter så kan man argumentera för att låta partnerns intresse, syskons intresse eller klimatets intresse väga tyngre och därför landa i slutsatsen att det skulle kunna vara egoistiskt att behålla. Men om man erkänner att livet i magen lever och tillskriver det mänskligt värde och rättigheter så blir det omöjligt att landa i slutsatsen att det per definition skulle vara egoistiskt att behålla och låta sitt barn födas.
Så länge du är beredd att offra din tid, kraft, sömn, omsorg och tillgångar för att sätta barnets intressen framför dina - så är det inte ett egoistiskt beslut att behålla, då är det ett beslut grundat i kärlek.